Hinner inte...

Hinner inte sticka... Hinner inte blogga... Hinner inte städa... och hinner inte ens plugga tillräckligt. Igår tog jag av tiden som jag inte har för att få över min nya experimenttröja på långa stickor. Funderar dock lite på om jag ska repa upp och börja om. Utifall om att jag kan få någon kurir att köpa fler stickor som är lite tjockare. Ska nog egentligen vara stickor 4 till det här garnet och inte stickor 3. Nog borde det väl finnas långa strumpstickor i vilken garnaffär som helst i England...?

Stickningen går i alla fall bra med stickbältet. Jag får lite träningsvärk i vänster axel bara. Stickningen hamnar så pass långt ut från kroppen så vänster axel belastas. Jag är annars van vid att hålla armbågarna tätt intill kroppen när jag stickar och får därför aldrig ont i axlarna av stickning. Så jag fortsätter nog lite grann med de stickor jag har, som övning, på de korta stunder jag kan unna mig. Så får jag börja om vid jul eller när nu "kuriren" kommer hem till Sverige.

Ännu mer mystiskt

Nu har jag stickat klart även ledtråd nr 2 på mysteriesjalen "Windsbraute Spitzbergen" från Klabauter. Ledtråd nr 3 kommer i morgon så just nu är jag perfekt i fas. Åtminstone med denna stickning.

Däremot går inte utmaningen från So You Think You Can Knit lika dansande lätt för tillfället. Bollywood-mössan (Fair Isle) snurrade jag ihop ganska snabbt och behärskar numera flera nya danssteg. Att dansa baklänges och hålla ordning på två partners på en gång är betydligt klurigare. Jag tappar både takten och partnerna mest hela tiden i mina snubblande försök.
Att hålla ett garn i varje hand och sticka avigvarven från framsidan är besvärligt helt enkelt. Maskorna glider av när dom inte ska... garnet som ska dras igenom glider också av stickan... och jag tröttnar helt enkelt efter bara några varv. Det blir inte mycket till dans efter bara två turer...
Alla kan ju inte dansa tango med två som i Take the lead...

Och det där stickbältet då... ja... jag har stickat en provlapp. Jämn är den inte, men det kanske blir bättre med tiden har jag tänkt. Så jag la upp maskor till en tröja och började sticka resår. Men det gick inte alls. Så det har jag repat upp igen. Nu har jag alla maskor på en rundsticka för att göra resåren på den och sedan flytta över det hela på de långa strumpstickorna när resåren är klar.
Det fungerar i alla fall i mina drömmar... I drömmen så går det som en dans, en snabb dans och flyter i jämn vacker takt. Så där så man efteråt tror att det bara var en dröm. Så där enkelt kan det ju inte vara att sticka jämnt och snyggt. Det är det iof när jag inte försöker med Bollywood-turer. Enkelt alltså. Men nu var det ju Bollywood som gällde.
Dessutom hade jag tänkt mig att jag skulle behärska det där stickbältet så bra så att jag på nästa års stickstämma kan gå runt med mitt stickbälte och sticka på en Fair Isle-tröja... Temat är Öarnas stickning och då passar ju shetland och stickbälten alldeles väldigt bra...

Mysteriestickningar

Det har blivit flera mysteriestickningar på sistone. En med sockor, där den ena sockan är klar (och alltså mysteriet löst), och en sjal som jag har stickat första delen av. Det har kommit två mönsterdelar, och ska bli 6 eller 7 delar totalt. Garnet är helt underbart i kashmir-silke. Det är så mjukt så man nästan svimmar... Köpt från Chili-Gredelin.

Sockorna stickar jag i Opals silkegarn, av 75% ull och 25% silke. Jag är lite kär i silke alltså, det går inte att förneka... I just detta fall hade nog ett mer enfärgat garn varit bättre för att framhäva det vackra sockmönstret. Men nu fanns detta garn i mitt lager...